Begravning i tisdags..
Trodde inte de skulle vara så jobbigt som det var..
Som ja saknar dej...
Jag hoppas du visste hur mycket du betydde för mej... Tack vare dej så finns jag... Du hjälpte mej igenom de värsta stunderna i mitt liv och jag vet hur mycket mer du hade velat göra...
Tyvärr tog jag nog dej för givet ibland...
Du rycktes ifrån oss allt för tidigt och du e saknad av många..
Jag älskar dej Camilla!
Önskar att ja inte behövt känna som ja inte har nån kvar alls nu.. men de e precis så jag känner.
Försökt låtsas som att de inte rör mej.. Men det är tufft som fan att veta att man inte har några direkta vänner längre.. Svårare och hålla fast vid det positiva när de känns som allt bara motarbetar en...
Jag e glad att jag har min familj. Och My.. Världens bästa.. Du är mer än min kusin.. du e min bästa vän och älskar dej till tusen!
Jag längtar hem och trivs mindre o mindre här ute..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar